Micael de Leeuws konstnärskap springer ur ett intresse för samspelet mellan analoga och digitala arbetsmetoder; möten som kan vara såväl simultana som överlappande. En gemensam nämnare finns dock i det pågående sökandet och utforskandet, något som antyder att vi här har att göra med en praktik där process och föränderlighet, risktagande och förnyelse står i centrum.