Theodor Forsbecks konst ställs ut på Fenix
Detta är en utställning med en konstnär som alldeles för tidigt lämnade jorden; Theodor Forsbeck (1987 – 2018).
För att hylla hans minne visas nu ett urval ur denne konstnärs portfolio, och Theodor var en konstnär som var väldigt produktiv, så det finns en rik skatt att visa upp.
Theodor Forsbecks konst på Fenix
2023.05.09 – 2023.07.15
Om Theodor Forsbeck
”Theodor Forsbeck använder sig av det som bäst kan beskrivas som kreativ stress, att
ständigt vara igång. Det är främst ur det dagliga tecknandet i skissböckerna som Theodor hämtar kraft och som senare leder in honom på måleriet. De många skissböckerna fungerar som självständiga konstverk och innehåller teckningar utförda med hjälp av olika tusch och blyertspennor. Det skiftande valet av pennor formar teckningens uttryck och bidrar till fina möten där uppslagen i skissböckerna ställs mot varandra.
Tecknandet är grunden. Själva navet i hans konst.
Måleriet utmärker sig av hög kolorit utförd med hjälp av sprayfärg, akrylfärg och hobby-färg på masonit, färgpennor på papper, pannåer eller annat för stunden lämpligt material. Målningarna karakteriseras av de figurativa och berättande motiven, ibland med abstrakta inslag. I vissa av Theodors teckningar och målningar förekommer abstrakta former, som närmast har ett uttryck som för tankarna till konstnärer som Torsten Andersson och Lennart Rodhe.
Theodors teckningar och måleri är uppbyggda med hjälp av flera perspektiv, vinklar och planv – ofta med kosmiskt svindlande djup och kolsvarta himlar. Motiven i målningarna lockar in betraktaren med sitt massivt yviga och färgstarka formspråk. Betraktaren drivs in i hisnande scenerier där olika aktiviteter och angelägna röster kräver och trängs om uppmärksamheten.
Ögat tvingas bokstavligen irra runt i teckningen eller målningen för att inhämta allt som pågår samtidigt. Studerar betraktaren bilderna närmare så blir en varse att det är en ganska ogin, krävande, komplicerad och svårmanövrerad värld med egna spelregler som Theodor skildrar. Allt synes här befinna sig i en uppskruvad atmosfär. En Alien, en Magiker, en Clown, en Katt, en Hund, en hög Tegelmur och ibland en Ung Man med keps, befolkar bildytan, rummen, rymden och landskapen och är alla återkommande figurer som för dramat vidare. Theodor konstruerar sina bilder med hjälp av motiv och karaktärer som hämtats från bilder som inspirerar honom – trycksaker, reklam, vykort, folklig konst, konsthistorien, populära figurer från animerad film, tecknade serier och science fiction. Han använder sig av bilder ur vårt gemensamma kulturarv, referenser som kan kännas igen och förstås av de flesta, även personer som vanligtvis inte umgås med konst. Med hjälp av igen-kännbara karaktärer och symboler skapar Theodor en bildbank som ger honom möjlighet att kombinera och forma berättelser som hakar i varandra.
Det skapar en nyfikenhet och en igenkänning hos betraktaren.
Theodors Alien, Magiker, Pojke, Kanin, Söta Hästen, Katten, Tigern och Gulliga Valpen ser ofta lite tilltufsade och medtagna ut, trots sina uppskruvade flin och intensivt gapande, väsande och stirrande vädjande ansiktsuttryck. De ser inte helt tillfreds och snälla ut, deras mörka blickar riktas rakt mot betraktaren och ger oss ingen nåd. Förutom kanske en Välvillig Fjäril som har hamnat lite snett och är på väg att transformeras till en abstrakt form av färger, i ett för ögat osynligt kemiskt experiment som pågått här och drabbat denna oskuldsfulla varelse. I Theodors måleri kan betraktaren möta Landskap med ung turistperson, som kan vara Theodor själv, stegande uppför trappa för att studera ett pampigt skulpturhuvud vilande på antik kolumn, medan en person med kamera är i färd med att ta en bild. Återkommande teman i Theodors bilder berättar om rollen som konstnär i vardande, skapandeprocesser, den stora tunga svår-uppnåeliga KONSTEN som skall bemästras. Gallerirum med målningar
på vägg, studions rum med pannåer, målardukar och färgkludd är återkommande motiv. Det finns inslag av autobiografi i Theodors bildvärld. I Theodors små målningar från 2013 blir det tydligt vilken skicklig kolorist han var.
Målningarna ställdes ut på Magnolia i Stockholm 2014, och här finns en fräckhet, effektivitet och tvärsäkerhet i hanteringen av färgen – gärna hobbylacker – som för tankarna till Dick Bengtsson. Måleriet varierar sig genom tjocka smetiga lager, tunna bestrykningar och lätta transparenta partier. Med miljöer som sprungna ur vykort från fjärran länder, där prunkande
övermättade blommor ses samsas med fylliga palmer, vulkanlandskap och vatten, skapade Theodor lockande och lite farliga miljöer för sina aktörer. Det vilar ett tungt för-tätat ljus över landskapen, som innan åskan brakar loss. Den uppmärksamme betraktaren kan känna igen både scenerier och karaktärer från tidigare arbeten. Theodor har släppt tecknandet helt i dessa verk.
Theodor utförde även ett stort antal helt abstrakta kompositioner, akvareller på vitt papper runt åren 2010. Här svävar och glider pastellfärgade amorfa, kantiga, labyrintartade former arrangerade i glesnande eller förtätade kompositioner över den vita bildytan. De här verken utstrålar inga konflikter. Uttrycket är musikaliskt lätt och luftigt. De intryck Theodor erhöll från både fin- och populärkultur genomströmmade alltsammans hans egna kreativa grottekvarn och trans-formerades till egna berättelser.
Det är krocken mellan det till synes oskulds-fulla bildspråket och det som bilderna förmedlar av lurande mörker som laddar Theodors bilder och som försätter betraktaren i ett lätt osäkrat tillstånd.
Theodor ingick i ett stort löst sammansatt kamratgäng, där det sågs som självklart att bjuda in varandra och medverka i gemen-samma konstverk, göra rumsliga installationer, måla och teckna ihop, tillverka fanzines, trycka T-shirts och måla på sina skateboards. Allt i sann kreativ och generös anda. Genom att ordna tillfällen för umgänge, konstnärliga aktiviteter och delande av erfarenheter, medverkade Theodor och hans kamrater till att skapa ett gynnsamt tillåtande kreativt flöde. Att kunna välja friheten att arbeta och kommunicera utåt tillsammans, när andan föll på, kan ses som en över-levnadsstrategi för Theodor och kamraterna. Samarbete och kamratligt utbyte var en livsstil – både konstnärligt och privat. Theodor Forsbeck använde sig av sin tids symboler och det finns både humor, starka känsloyttringar och tydliga referenser till omvärlden, den egna tillvaron och konsten i hans bildkompositioner. Theodors bildvärld och konstnärliga metoder har berörings-punkter med konstnärer som Primus Mortimer Pettersson, Jean Dubuffet, C F Hill och Henry Darger, och mer nutida som Kjartan Slettemark, Dick Bengtsson och konstnärs-kollektivet Dearraindrop. Konstnärer som likt Theodor är sammankopplade med en ovanlig, outsinlig egen kreativitet
och som samtidigt befinner sig lite vid sidan om etablissemanget. Något som inte alltid var självvalt. Theodor hade tunga mörka perioder där han ifrågasatte sig själv och tillvaron, produktiviteten sjönk och han isolerade sig. För Theodor vars livsluft det var att befinna sig i ett skapande, blev dessa perioder outhärdliga. Theodor valde ett ickehierarkiskt förhållningssätt i sitt konstnärskap, där han hävdade alternativa konstnärliga metoder, byggde egna plattformar och nätverk. Theodor verkade parallellt med den hårt hierarkiska konstvärlden och skapade med sitt sätt att vara och agera som konstnär och människa en värld och en konst bortom hierarkier.”
– – –
Kristina Abelli Elander
Konstnär och professor Kungliga Konsthögskolan
ständigt vara igång. Det är främst ur det dagliga tecknandet i skissböckerna som Theodor hämtar kraft och som senare leder in honom på måleriet. De många skissböckerna fungerar som självständiga konstverk och innehåller teckningar utförda med hjälp av olika tusch och blyertspennor. Det skiftande valet av pennor formar teckningens uttryck och bidrar till fina möten där uppslagen i skissböckerna ställs mot varandra.
Tecknandet är grunden. Själva navet i hans konst.
Måleriet utmärker sig av hög kolorit utförd med hjälp av sprayfärg, akrylfärg och hobby-färg på masonit, färgpennor på papper, pannåer eller annat för stunden lämpligt material. Målningarna karakteriseras av de figurativa och berättande motiven, ibland med abstrakta inslag. I vissa av Theodors teckningar och målningar förekommer abstrakta former, som närmast har ett uttryck som för tankarna till konstnärer som Torsten Andersson och Lennart Rodhe.
Theodors teckningar och måleri är uppbyggda med hjälp av flera perspektiv, vinklar och planv – ofta med kosmiskt svindlande djup och kolsvarta himlar. Motiven i målningarna lockar in betraktaren med sitt massivt yviga och färgstarka formspråk. Betraktaren drivs in i hisnande scenerier där olika aktiviteter och angelägna röster kräver och trängs om uppmärksamheten.
Ögat tvingas bokstavligen irra runt i teckningen eller målningen för att inhämta allt som pågår samtidigt. Studerar betraktaren bilderna närmare så blir en varse att det är en ganska ogin, krävande, komplicerad och svårmanövrerad värld med egna spelregler som Theodor skildrar. Allt synes här befinna sig i en uppskruvad atmosfär. En Alien, en Magiker, en Clown, en Katt, en Hund, en hög Tegelmur och ibland en Ung Man med keps, befolkar bildytan, rummen, rymden och landskapen och är alla återkommande figurer som för dramat vidare. Theodor konstruerar sina bilder med hjälp av motiv och karaktärer som hämtats från bilder som inspirerar honom – trycksaker, reklam, vykort, folklig konst, konsthistorien, populära figurer från animerad film, tecknade serier och science fiction. Han använder sig av bilder ur vårt gemensamma kulturarv, referenser som kan kännas igen och förstås av de flesta, även personer som vanligtvis inte umgås med konst. Med hjälp av igen-kännbara karaktärer och symboler skapar Theodor en bildbank som ger honom möjlighet att kombinera och forma berättelser som hakar i varandra.
Det skapar en nyfikenhet och en igenkänning hos betraktaren.
Theodors Alien, Magiker, Pojke, Kanin, Söta Hästen, Katten, Tigern och Gulliga Valpen ser ofta lite tilltufsade och medtagna ut, trots sina uppskruvade flin och intensivt gapande, väsande och stirrande vädjande ansiktsuttryck. De ser inte helt tillfreds och snälla ut, deras mörka blickar riktas rakt mot betraktaren och ger oss ingen nåd. Förutom kanske en Välvillig Fjäril som har hamnat lite snett och är på väg att transformeras till en abstrakt form av färger, i ett för ögat osynligt kemiskt experiment som pågått här och drabbat denna oskuldsfulla varelse. I Theodors måleri kan betraktaren möta Landskap med ung turistperson, som kan vara Theodor själv, stegande uppför trappa för att studera ett pampigt skulpturhuvud vilande på antik kolumn, medan en person med kamera är i färd med att ta en bild. Återkommande teman i Theodors bilder berättar om rollen som konstnär i vardande, skapandeprocesser, den stora tunga svår-uppnåeliga KONSTEN som skall bemästras. Gallerirum med målningar
på vägg, studions rum med pannåer, målardukar och färgkludd är återkommande motiv. Det finns inslag av autobiografi i Theodors bildvärld. I Theodors små målningar från 2013 blir det tydligt vilken skicklig kolorist han var.
Målningarna ställdes ut på Magnolia i Stockholm 2014, och här finns en fräckhet, effektivitet och tvärsäkerhet i hanteringen av färgen – gärna hobbylacker – som för tankarna till Dick Bengtsson. Måleriet varierar sig genom tjocka smetiga lager, tunna bestrykningar och lätta transparenta partier. Med miljöer som sprungna ur vykort från fjärran länder, där prunkande
övermättade blommor ses samsas med fylliga palmer, vulkanlandskap och vatten, skapade Theodor lockande och lite farliga miljöer för sina aktörer. Det vilar ett tungt för-tätat ljus över landskapen, som innan åskan brakar loss. Den uppmärksamme betraktaren kan känna igen både scenerier och karaktärer från tidigare arbeten. Theodor har släppt tecknandet helt i dessa verk.
Theodor utförde även ett stort antal helt abstrakta kompositioner, akvareller på vitt papper runt åren 2010. Här svävar och glider pastellfärgade amorfa, kantiga, labyrintartade former arrangerade i glesnande eller förtätade kompositioner över den vita bildytan. De här verken utstrålar inga konflikter. Uttrycket är musikaliskt lätt och luftigt. De intryck Theodor erhöll från både fin- och populärkultur genomströmmade alltsammans hans egna kreativa grottekvarn och trans-formerades till egna berättelser.
Det är krocken mellan det till synes oskulds-fulla bildspråket och det som bilderna förmedlar av lurande mörker som laddar Theodors bilder och som försätter betraktaren i ett lätt osäkrat tillstånd.
Theodor ingick i ett stort löst sammansatt kamratgäng, där det sågs som självklart att bjuda in varandra och medverka i gemen-samma konstverk, göra rumsliga installationer, måla och teckna ihop, tillverka fanzines, trycka T-shirts och måla på sina skateboards. Allt i sann kreativ och generös anda. Genom att ordna tillfällen för umgänge, konstnärliga aktiviteter och delande av erfarenheter, medverkade Theodor och hans kamrater till att skapa ett gynnsamt tillåtande kreativt flöde. Att kunna välja friheten att arbeta och kommunicera utåt tillsammans, när andan föll på, kan ses som en över-levnadsstrategi för Theodor och kamraterna. Samarbete och kamratligt utbyte var en livsstil – både konstnärligt och privat. Theodor Forsbeck använde sig av sin tids symboler och det finns både humor, starka känsloyttringar och tydliga referenser till omvärlden, den egna tillvaron och konsten i hans bildkompositioner. Theodors bildvärld och konstnärliga metoder har berörings-punkter med konstnärer som Primus Mortimer Pettersson, Jean Dubuffet, C F Hill och Henry Darger, och mer nutida som Kjartan Slettemark, Dick Bengtsson och konstnärs-kollektivet Dearraindrop. Konstnärer som likt Theodor är sammankopplade med en ovanlig, outsinlig egen kreativitet
och som samtidigt befinner sig lite vid sidan om etablissemanget. Något som inte alltid var självvalt. Theodor hade tunga mörka perioder där han ifrågasatte sig själv och tillvaron, produktiviteten sjönk och han isolerade sig. För Theodor vars livsluft det var att befinna sig i ett skapande, blev dessa perioder outhärdliga. Theodor valde ett ickehierarkiskt förhållningssätt i sitt konstnärskap, där han hävdade alternativa konstnärliga metoder, byggde egna plattformar och nätverk. Theodor verkade parallellt med den hårt hierarkiska konstvärlden och skapade med sitt sätt att vara och agera som konstnär och människa en värld och en konst bortom hierarkier.”
– – –
Kristina Abelli Elander
Konstnär och professor Kungliga Konsthögskolan
